Iwambi

Igår morse försvann elen och den kom inte tillbaka förrän nu på förmiddagen. Elförsörjning här är verkligen ett stort problem. Mbeya är en förhållandevis stor stad och här finns många kontor och andra verksamheter. Det måste ju vara svårt att planera sin dag när datorerna och andra saker som är beroende av ström plötsligt står stilla en hel dag. Jag ser ju framför mig hur Oskarshamn skulle påverkas av ett dygns strömavbrott. I går regnade det och åskade och här verkligen öser det ner när det regnar. Det är som våra värsta åskskurar hemma och under många timmar. Det bildas små sjöar på nolltid. Efter ett par timmar efter regnet slutat så syns inte en vattendroppe så det behövs verkligen. Det är ett torrt område här i Mbeya. Runt huvudstaden Dorodoma så är torkan ett stort problem.

Idag har jag varit på barnhemmets förskola. Jag lär mig swahili och barnen lär sig engelska. Barnen är 4–5 år och är 20 till antalet. 12 av dem ska börja skolan efter jul. De kan många engelska ord och kan räkna till hundra på både engelska och swahili. De kan många djur på båda språken och världsdelarna. Deras läroböcker är skrivhäften som lärarinnan förbereder genom att hon själv skriver först och sen får barnen skriva efter. Jag upptäckte att pojke förmodligen har lite läs och skrivsvårigheter för han hade svårt att få bokstäverna på rätt plats. Jag har ingen erfarenhet av detta men jag påvisade det för lärarinnan så vi får se vad vi kan göra för att hjälpa honom på traven.

I morgon bitti ska jag och de andra volontärerna åka till Tukuyu för mötet med personalen på stiftet för att utvärdera vår tid här. Så det blir till att starta tidigt för att åka men de lokala bussarna och vara på plats i Tukuyu kl 10.00. Här tillbringar människor väldigt mycket tid på de dåliga vägarna till och från sina jobb. Det kan röra sig om 4–5 timmar varje dag. Det är inte så långa sträckor men det går inte att köra mer 40–50 km/timmen. Det pågår också många vägarbeten här. Bussarna är mer än fulla, ofta mer än dubbelt så många passagerare än det finns sittplatser. Många av resenärerna har mycket packning med sig så som varor de ska sälja på marknaden, höns och tuppar och säckar med ris. Bussarna är i varierande skick och ibland händer det att bussen brakar ihop p.g.a. överbelastning eller motorhaveri. Då får alla passagerarna hjälpas åt att knuffa undan bussen från vägen och sen är det bara att ställa sig och vänta på en ny buss. De finns väldigt många bussar så det kommer oftast en ny inom några minuter. Den stora busstationen är en mardröm. Så fort en buss kommer in så rusar det minst 5-6 bussinkastare och rycker och sliter i både ditt bagage och i dina armar för att få dig till just deras buss. De kan bli riktigt arga om du vägrar att följa med. Konkurrensen är enorm och försörjningsbördan stor och det är deras sätt att få ihop till mat för dagen så jag försöker ha lite förståelse för detta ryck och slit men det har hänt att jag blivit riktigt ilsken på dem. Jag kommer att uppskatta våra transportmedel hemma sen. 😊