Inre resa

Jag har nu varit här 43 dagar. Jag har rest runt och både fått sett och upplevt roliga, bra och ibland riktigt jobbiga miljöer och situationer och jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv.

Jag har varit helt ensam med främmande människor och ett främmande språk i långa perioder. Jag har ändå gjort min röst hörd när jag mött orättvisor och när mina värderingar har krockat med andras. Jag har vägrat att finna mig i vistas i miljöer där barn har behandlats illa. Jag har jobbat på att hitta lösningar på de problem jag har ställs inför där jag inte har haft tillgång till mina naturliga resurser. Jag vet också hur det känns att vara den som inte passar in och som vissa ser på som något som katten släpat in. Känslan när folk vänder sig om och tittar efter mig och pratar om mig är obehaglig på alla sätt när du inte vet vad som sägs om dig. Att vara den som alla tittar extra länge på så fort du kliver in någonstans. Hur många gånger man har skrikit nzungu (viting) efter mig på gatan vet jag inte.

Men jag har lärt mig att hålla huvudet högt och bara strunta i vad folk tycker och tänker. Jag har blivit otroligt stark i tron om att få saker är omöjliga och det kommer jag har god nytta av i mitt arbete därhemma. Jag kommer inte längre att haka upp mig på bagateller som strömavbrott, vägarbete, långa köer eller att bilen är skitig. Jag kommer att uppskatta de system vi har där hemma, att jag kan gå till affären och handla mat när jag är hungrig, att det kommer både kallt och varmt vatten ur kranen, att kunna gå till apoteket och köpa medicin om jag behöver, att jag kan trycka på en knapp så tvättar maskinen åt mig. Jag kommer förmodligen också att säga ”va är det redan slut” när gudstjänsten varat i 1 timme lite drygt. 😊

Jag ska vara här ytterliga 35 dagar och jag antar att jag kommer att få uppleva saker som jag ännu inte har upplevt och se saker jag ännu inte sett men nu tar jag det med ro och säger som mama Elli säger ” we don´t cross the bridge until we rich it”.

Det jag uppskattar kommer med det här landet kommer i nästa blogginlägg och det är mycket det :)