Nu jobbar min hjärna på hur det kan gå att hjälpa dem på barnhemmet så att barnen kan få det så bra som möjligt. Jag introducerade faddertanken för Alice idag. Det har förekommit tidigare men de avslutade det samarbetet. Anledningen till detta var att faddrarna krävde att de barn som hade föräldrar skulle tillbaka till sina familjer. Dessa barn hade hamnat på barnhemmet därför att de levde i våldsamma och farliga hem. Några av barnen blev dock skickad tillbaka vilket resulterade i att några av barnen dog. Då blev det stop med det samarbetet. Jag förklarade att många av oss i Sverige har fadderbarn i olika länder och att det fungerar bra. Vi ställer inga som helst krav av det slaget.
Så nu ska vi träffa föreståndaren på barnhemmet för att höra vad det skulle kosta per barn att ge han/hon en egen säng, mat, skoluniformer och andra saker de behöver.
Jag inbillar mig att det inte kan vara så svårt att hitta ca 25 personer som gärna vill ha ett litet fadderbarn här i Tanzania.
Rapportering om utveckling, hälsa och annat som kan vara kul att veta om respektive barn har utlovats.
Så nu väntar vi och ser när vi kan åka dit.
Jag har också pratat om hur man ser på sina barn här och hur man behandlar dem. Jag har sett både bra och dåliga exempel på hur barnen har det. Det beror inte på om familjen är fattiga eller har det relativt bra utan barnaga förekommer i de flesta miljöer. Här är det tillåtet och det är svårt att inte kunna ingripa vid vissa tillfällen. Jag brukar i alla fall titta på de vuxna med inte så snälla ögon.
Jag har inte sett en enda leksak sen jag kom hit och jag har besökt många hem. Barnen driver omkring utan någon större tillsyn. Även de väldigt små barnen. De går ensamma på de stora vägarna. Många går ända till skolan och hem. Många av barnen var väldigt förkylda trodde jag men det visade sig vara allergi mot allt damm som samlas inomhus när det är så torrt som det är nu. Dammet som blåser in och blir liggandes blir så småningom väldigt farligt för små barn. Det förgiftar våra hem som kvinnan sa som berättade det.
För övrigt rullar livet på här nere och jag har lämnat in ett förslag på hur söndagsskolan kan bedrivas på ett sätt som gör det lite roligare för barnen. Vi får se om det faller i god jord. Om det gör det så blir det till att utbilda söndagsskolans personal i pyssel och drama. :)
Så nu ska vi träffa föreståndaren på barnhemmet för att höra vad det skulle kosta per barn att ge han/hon en egen säng, mat, skoluniformer och andra saker de behöver.
Jag inbillar mig att det inte kan vara så svårt att hitta ca 25 personer som gärna vill ha ett litet fadderbarn här i Tanzania.
Rapportering om utveckling, hälsa och annat som kan vara kul att veta om respektive barn har utlovats.
Så nu väntar vi och ser när vi kan åka dit.
Jag har också pratat om hur man ser på sina barn här och hur man behandlar dem. Jag har sett både bra och dåliga exempel på hur barnen har det. Det beror inte på om familjen är fattiga eller har det relativt bra utan barnaga förekommer i de flesta miljöer. Här är det tillåtet och det är svårt att inte kunna ingripa vid vissa tillfällen. Jag brukar i alla fall titta på de vuxna med inte så snälla ögon. Jag har inte sett en enda leksak sen jag kom hit och jag har besökt många hem. Barnen driver omkring utan någon större tillsyn. Även de väldigt små barnen. De går ensamma på de stora vägarna. Många går ända till skolan och hem. Många av barnen var väldigt förkylda trodde jag men det visade sig vara allergi mot allt damm som samlas inomhus när det är så torrt som det är nu. Dammet som blåser in och blir liggandes blir så småningom väldigt farligt för små barn. Det förgiftar våra hem som kvinnan sa som berättade det.
För övrigt rullar livet på här nere och jag har lämnat in ett förslag på hur söndagsskolan kan bedrivas på ett sätt som gör det lite roligare för barnen. Vi får se om det faller i god jord. Om det gör det så blir det till att utbilda söndagsskolans personal i pyssel och drama. :)
Kommentarer
Skicka en kommentar