Nu har jag varit här i en månad. Det är 6 veckor kvar här i
Tukuyu. Vi åker till Zanzibar den 6 dec och åker sen vidare hemåt den 12
dec. Vissa dagar rullar allt på och
vissa dagar är det inte så mycket att göra. Jag passar på att vila och
reflektera över allt som händer. Jag ställs ofta inför många orättvisor och
svåra situationer. Som när man möter
barn som har egna barn. När man ser de som inte har något alls och lever på
gatan Barn som far illa i sina hemmiljöer. De som har någon forma av
funktionshinder, både fysiska och psykiska, som ingen hjälp får. Det finns en
skylt här vid övergångställen som visar att här kan du passera med rullstol.
Jag har inte sett en enda rullstol här och hur ska de kunna ta sig fram här där
du knappt kommer fram när du går. Stora diken, hål i vägar och trottoarer,
kantstenar på över 1 dm, inte en enda byggnad är handikappanpassad och
toaletterna ska vi inte tala om. Nej de som inte kan gå blir sittande utanför
sina hus och har förhoppningsvis någon som handla och ser till dem.
Jag har ju turen att bo hos en relativt välbärgad familj med
gott om utrymmen och stor bakgård. Jag upplever ändå standarden som väldigt låg.
Fuktfläckar i taken, trasiga korkmattor, köken finns utomhus, elkablar som
hänger överallt. Alla uthus som djuren bor i är hopsatta lite provisoriskt. Det
finns inga garderober eller förvaringsutrymmen utan alla kläder förvaras i
väskor och kassar. Däremot har man mycket bra kokkärl och kärl som håller
värmen och som går att stapla på varandra. De finns i alla möjliga storlekar.
Det är också väldigt praktiskt att ha dusch och toa på samma lilla utrymme för
du behöver aldrig städa toaletten. Sophämtning finns ingen så det ligger skräp överallt. Hushållen eldar upp lite av sitt skräp men det mesta ligger slängt. Postutdelning finns inte heller. Här finns inget sådant system. Elnätet är konstant överbelastat så vissa dagar finn ingen ström alls. Här gör man allt för hand men det får bli en annan dag. De är otroligt uppfinningsrika här. Det kommer bilder på exempel senare. Det här får vara nog för idag.
Kommentarer
Skicka en kommentar